sweetlollo

För ungefär ett år sedan så började jag fascineras så av min sambos mammas alla fina dukar, kuddfodral, lapptäcken med mera. I stället för exempelvis julkort så skickade hon jätte söta grytlappar hon sytt i juliga tyger vilket blev så personligt och glädjande. Jag frågade henne lite försiktigt om hon kunde sy mig en duk om jag bara köpte de tyger jag ville ha. ”Du kan prova att sy en duk själv, ta med dig din symaskin hit till helgen så tar vi en sydag” sa hon, ”… du får ta så mycket tyger du vill i mitt skåp till en början”, fortsatte hon.  Jag tog med mig min symaskin dit och hon gav mig i uppgift att välja ut ca 5-6 tyger som jag tyckte om. Jag fick helt fria händer att gå lös på tygerna. Jag började välja, hittade ett fint tyg i ljusgult, ett i beige och ytterligare några ljusa nyanser. Jag var väldigt nöjd. Hon kommer in i rummet och utbrast: ”Nej nej nej, det där går inte, välj om, välj nytt”. Jag blev förskräckt, men hon förklarade då att jag skulle välja färger och nyanser som stack ut, visst fick jag använda de tyger jag valt ut, men de skulle smälta ihop så pass tillsammans att jag inte skulle få något tydligt mönster. Då förstod jag. :) Resultatet blev en lila fin duk som hamnade på en byrå i hallen hemma hos mamma och pappa, den passade bra där, tyckte pappa, och sen så har jag bara fortsatt att sy och det har nästan blivit beroendeframkallande :) Att gå in i en tygaffär nu är ungefär som när ett barn går in i en leksaksaffär, man vill ha allt!!! :)

För den som inte vet innebär kviltning (eller lappteknik som jag håller på med) att man syr ihop lappar till ett stort tygstycke, sedan lägger man ihop det med ett vadd och ett tyg som ska bli bakstycke så man får tre olika lager, sedan så syr man med symaskin eller för hand rakt igenom dessa tre lager.